Liberal enfald, alt. Fascismen runt hörnet

I bloggosfären är man forntid om man citerar saker som har några månader på nacken. Men det var först när jag läste Cecilia Verdinellis krönika i GP som jag fiskade upp detta. Förbundet Liberal mångfald (fd Liberala invandrarförbundet) skrev i augusti i Svenskan en debattartikel som förordade språkkraven, en begränsad invandring, som tog ställning mot islamiseringen av samhället ("oavsett om det sker via burkor, friskolor eller hedersförtryck") och talade för medborgarskapskurser som ett medel att få invandrare in på rätt (svenskt) spår här hemma hos oss.

Verdinelli skrev ett mycket bra svar, tyckte jag, så jag lutar mig tacksamt tillbaka utan att behöva tränga igenom frustration och ilska för att hitta bra formuleringar. Framför allt håller jag med henne i att:

Den folkpartistiska föreningen pläderar för en obligatorisk medborgarskaps­kurs med följande argumentation: ”På samma sätt som man inte blir medlem i en organisation vars idéer man inte delar ska man inte bli medborgare i ett samhälle vars värdegrund man avvisar.”Jag trodde inte riktigt mina ögon. Liberal mångfald förespråkar alltså en definition av medborgarskap som skulle göra anarkister, nazister och radikala pacifister statslösa. Tydligen saknade undertecknarna vett nog att begripa att de pläderar för en tämligen läroboksmässig definition av fasciststaten.

Men det finns ju alltid andra som är beredda att gå åt käpprätt andra hållet. Erik Svansbos blogg pophöger till exempel, försvarar begränsad asylinvandring, och citerar friskt Jan Björklund som stöd för sin hållning. Här kommer några högertroll:

Vi har en mentalitet i Sverige som säger att det svenska inte är bra, och att andra kulturer nästan är värda mer. Det gör att det är svårt för människor som kommer hit att lära sig vad som är den svenska kulturen, och hur man anpassar sig. Med mera.

och

Om integrationen inte fungerar ska man självklart överväga minskad asylinvandring.

Eller kanske att jobba med integrationsproblemen? Och så en mästerligt avslutning av Björklund själv:

Jag har länge diskuterat skolproblem i syfte att förbättra skolan. Vi måste på ett avspänt sätt också kunna diskutera integrationspolitikens styrkor och svagheter. Annars upplever människor att vi inte vågar prata om invandringsfrågor. Det skulle stärka extremismen.

Eller så kan man tänka sig att extremismen stärks av att man gör rasismen helt rumsren?? När rött blir lila och blått blir brunt så blir det bruna kolsvart och har små dödskallar på skärmmössan.

2 smygrasistpoäng utdelas, men det borde nog vara mer.

Synd om nazisterna? del 1

Jag följer kommentarerna i efterskvalpet av valet, i krusningarna på facebook och twitter och allehanda små kommentarsfält i bloggosfären. Vad jag upplevde i onlineduellerna med allehanda sossehatare och kommunistskeptiker på valnatten bekräftas: Det verkar vara mer fruktansvärt att Lars Ohly vägrade sminka sig med nationens stora rasist, än att svenska folket just valt in nazister i riksdag och kommuner.

Varför?
För att det är synd om nazisterna!
Deras valmöten blev störda.
Buhu buhu!
De blev mobbade av de etablerade partierna, som inte var så sugna på att sitta i politisk debatt med ett gäng som bara har en enda fråga på sin agenda, och som är beredda att hitta på vad som helst för att styra in diskussionen på just invandring - och då aldrig i positiva ordalag.
Nämen stackars, stackars!
Folk i det här landet är så helylle gohjärtade att de minsann hade civilkurage nog att gå och rösta på gamla sieg heilare som på fyllan sparkat in ansiktet på en och annan Muhammed och Hassan under de glada åren då Ny Demokrati staplade ölbackar och lasermannen jagade blattar - för att det är synd om dem! Och nu har de ju fina kläder och hår på huvudet, och folk är FORTFARANDE taskiga mot dem. Och Ohly vägrar SMINKA sig med dem! Han ska minsann få!! Hur ohyfsad får man BLI??

Och som ett tecken i tiden beklagar sig sverigedemokraterna att de trakasseras med terroristmetoder av sina hatiska ideologiska motståndare. De har i sanning lärt sig av de nya moderaterna hur man kidnappar formuleringar för att låtsas vara något man verkligen inte är.

Just det, den här bloggen hade jag ju också

Och tänk!
Nu tror jag bannemig den kommer att komma till användning igen.

Det svenska samhället tog just klivet från utbredd folklig smygrasism till officiell riksdagsrasism. Och visst var det väl en liten Skalle-Pär som vek ihop svastikaflaggan i kofferten, försökte se ut som snällt folk gör, och lyckades få sig invald i kommunen? Jajamensan, Sieg Heil Grästorp!

Tyvärr, Sverige, behöver jag dela ut inte mindre än 4 smygrasistpoäng till hela nationen för att ni till slut lät de unkna vindarna från det postkoloniala Europa svepa in över sundet.

Svenskhet, ras och vardagsrasism

Dagens boktips (doing-oing-oing): Adoption med förhinder av Tobias Hübinette och Carina Tigervall.
Och nej, jag har inte läst den, bara intervjuer – med författarna – om den. Jag varken är eller har adopterade barn, men de är ju en lysande utgångspunkt om man vill sätta fingret på gängse uppfattning om vad svenskhet är. Slutsatsen, kanske inte helt förvånande, är att svenskheten sitter i kroppen mer än något annat. Hud, hår och ögon är mest avgörande för att naturligt bemötas som "svensk", tätt följt av namn och brytning förstås. Och det genomsyrar samhället uppfrån och ner. Men vi får inte tala om detta som rasism, nej vi ska kalla det etnisk strukturell diskriminering, det är ju vanliga hyggliga människor som utövar den, de är väl ändå inte rasister?! Det måste vara, typ, systemet!

Citat Hübinette: "När svenskar kallar sig antirasister så är det extremt kopplat till nazism, medan det talas om strukturell eller etnisk diskriminering i diskussioner om nationalstaten eller om migrations- och integrationspolitik. Det är som att det går att identifiera en viss procent infödda vita svenskar som är rasister och dem kan man utdefiniera från alla andra och bekämpa."

Det är smygrasism, det.

#4. "Negerfitta", sa Västtrafik!

Eller nja, sade en av Västtrafiks spårvagnsförare i alla fall, som i en dispyt med en färgad kvinna (som kallat honom "spårvagnshora") ska ha kallat henne " jävla negerfitta". Vem sa att man bara tjötar goa grejjer i Göteborg änna? Hade det inte varit för ordet "neger" hade det tydligen inte ens varit olagligt, nu blev det åtal för hets mot folkgrupp. Som föraren dock friades ifrån eftersom spridningsrekvisitet inte uppfyllts. För få andra hörde det, med andra ord. Vilket innebär att det - juridiskt sett - är okej att gå omkring och kalla folk vad som helst, bara ingen annan hör det. Malmöpoliserna som satt i bilen och tankeonanerade om hur de skulle spöa invandrarkids häromsistens hamnar i samma fack, får man förmoda. Att spårvagnsföraren velat ge igen med samma mynt hade väl varit okej om spårvagnsföraren inte varit just spårvagnsförare när det inträffade. Annars är det lite som med de stenkastande poliserna under Göteborgskravallerna, det ingår liksom inte i tjänstebeskrivningen. (Då borde man i rättvisans namn också tillåtit demonstranterna bära vapen och skjuta höftskott in i polisleden.)

Jag återkommer alltid till polisen. Man undrar varför. Västtrafiks 50-årige förare tilldelas hur som 1 rasistpoäng, efter att förmildrande omständigheter räknats in.

#3. Nöff Nöff, Polisen!

Detta inlägg är förstås att slå in öppna dörrar. Visst är det ett mediadrev – det känns lite som en desperat jakt på polisfadäser när även små lokalredaktioner lyckas hitta lite belastande överhört att hysta på närmsta konstapel – men ändå! Det är fortfarande myndigheten som är satt att rå om oss medborgare, med våld om nöden kräver. Polisväsendet mår inget bra av badwill, även om det kanske är mest i de polisovana leden som förtroendetappet är som störst. De som är vana att träffa poliser – Neger Niggersson och Oscar Neger till exempel – de kanske inte har ett gigantiskt förtroendekapital till att börja med. De som hävdar att några enstaka rötäggs dumma infall inte borde belasta en hel kår har förstås rätt. Hoppas bara att de applicerar samma moderation på, säg, kriminella med invandrarbakgrund, eller extremistiska muslimer.

Sedan kanske det inte är helt orimligt, inte helt bortom möjligheternas gränser, att tro att en väldigt maskulint dominerad miljö som poliskåren skulle kunna bli bara en smula enkelspårig och inskränkt. Sådär lite charmigt "grabbig", där man vet när ett skämt är ett skämt, även om det handlar om blattajävlar eller bögar, där det är lite fräckt "rått men hjärtligt", lite tjosan hoppsan med k-pistar och nakenposering. Allt detta är okej – men inte att mopsa upp sig mot herr Konstapeln i Solna inte, då ska det markeras med åtal. Nöff nöff, Polisen! Utan att alla enskilda poliser måste ta åt sig tilldelas ändå Polisen 3 smygrasistpoäng.

#2. Askim och Egypten

I mitt arbete möter jag många människor som jag inte känner, och som jag inte heller vill lära känna närmre. Det är förstås nödvändigt att hålla en nedtonad profil medan man representerar något annat än bara sig själv, och när provokationerna eller idiotierna går över styr är det läge att rösta med fötterna. Man träffar förstås också många trevliga människor också, det är stor skillnad från plats till plats.

Ett ställe på jorden där tätheten mellan bökiga människor verkar vara osedvanligt hög är ett (ej närmare specificerat) villaområde i Askim. Kanske var det så att de sympatiska människorna valde att hålla sig inne, men det bestående intrycket av området blev det av ett "riktigt jobbigt ställe att bo på ens om man hade lust eller råd". En av de personer som på ett tidigt stadium utmärkte sig var Damen på hörnet som efter initial misstänksamhet visade sig mycket talför och sporadisk. Så pass, faktiskt, att sekunderna efter att hon uttryckt sin fascination över Egyptens mäktiga pyramider suckade hon förtroligt och påpekade menande: "Jaa, och VAD gör de allihopa NU där nere i Egypten? Ingenting! Bara sitter och rullar tummarna! Allesamman där nere i Mellanöstern." Underförstått att de stolta och lite romantiska gamla tusen-och-en-natt-civilisationerna förfallit till terrorism och kulturell apati.

Bad jag om den informationen? Varför trodde hon att hon borde anförtro mig detta? Sannolikt för att i hennes värld vet alla om att det är så här det ligger till, hon ruvar på en universell sanning som media är för fega för att skriva om. Egentligen borde man inte bli förvånad, det är naturligt om än trist att sådana här fördomar och dumheter florerar i hårt segregerade förorter som detta villaområde. Damen på hörnet tilldelas 1 smygrasistpoäng.