22 september 2010

Synd om nazisterna? del 1

Jag följer kommentarerna i efterskvalpet av valet, i krusningarna på facebook och twitter och allehanda små kommentarsfält i bloggosfären. Vad jag upplevde i onlineduellerna med allehanda sossehatare och kommunistskeptiker på valnatten bekräftas: Det verkar vara mer fruktansvärt att Lars Ohly vägrade sminka sig med nationens stora rasist, än att svenska folket just valt in nazister i riksdag och kommuner.

Varför?
För att det är synd om nazisterna!
Deras valmöten blev störda.
Buhu buhu!
De blev mobbade av de etablerade partierna, som inte var så sugna på att sitta i politisk debatt med ett gäng som bara har en enda fråga på sin agenda, och som är beredda att hitta på vad som helst för att styra in diskussionen på just invandring - och då aldrig i positiva ordalag.
Nämen stackars, stackars!
Folk i det här landet är så helylle gohjärtade att de minsann hade civilkurage nog att gå och rösta på gamla sieg heilare som på fyllan sparkat in ansiktet på en och annan Muhammed och Hassan under de glada åren då Ny Demokrati staplade ölbackar och lasermannen jagade blattar - för att det är synd om dem! Och nu har de ju fina kläder och hår på huvudet, och folk är FORTFARANDE taskiga mot dem. Och Ohly vägrar SMINKA sig med dem! Han ska minsann få!! Hur ohyfsad får man BLI??

Och som ett tecken i tiden beklagar sig sverigedemokraterna att de trakasseras med terroristmetoder av sina hatiska ideologiska motståndare. De har i sanning lärt sig av de nya moderaterna hur man kidnappar formuleringar för att låtsas vara något man verkligen inte är.

1 kommentar:

Anonym sa...

Så sant så sant. Väl rutet! /j