Svenskhet, ras och vardagsrasism

Dagens boktips (doing-oing-oing): Adoption med förhinder av Tobias Hübinette och Carina Tigervall.
Och nej, jag har inte läst den, bara intervjuer – med författarna – om den. Jag varken är eller har adopterade barn, men de är ju en lysande utgångspunkt om man vill sätta fingret på gängse uppfattning om vad svenskhet är. Slutsatsen, kanske inte helt förvånande, är att svenskheten sitter i kroppen mer än något annat. Hud, hår och ögon är mest avgörande för att naturligt bemötas som "svensk", tätt följt av namn och brytning förstås. Och det genomsyrar samhället uppfrån och ner. Men vi får inte tala om detta som rasism, nej vi ska kalla det etnisk strukturell diskriminering, det är ju vanliga hyggliga människor som utövar den, de är väl ändå inte rasister?! Det måste vara, typ, systemet!

Citat Hübinette: "När svenskar kallar sig antirasister så är det extremt kopplat till nazism, medan det talas om strukturell eller etnisk diskriminering i diskussioner om nationalstaten eller om migrations- och integrationspolitik. Det är som att det går att identifiera en viss procent infödda vita svenskar som är rasister och dem kan man utdefiniera från alla andra och bekämpa."

Det är smygrasism, det.

#4. "Negerfitta", sa Västtrafik!

Eller nja, sade en av Västtrafiks spårvagnsförare i alla fall, som i en dispyt med en färgad kvinna (som kallat honom "spårvagnshora") ska ha kallat henne " jävla negerfitta". Vem sa att man bara tjötar goa grejjer i Göteborg änna? Hade det inte varit för ordet "neger" hade det tydligen inte ens varit olagligt, nu blev det åtal för hets mot folkgrupp. Som föraren dock friades ifrån eftersom spridningsrekvisitet inte uppfyllts. För få andra hörde det, med andra ord. Vilket innebär att det - juridiskt sett - är okej att gå omkring och kalla folk vad som helst, bara ingen annan hör det. Malmöpoliserna som satt i bilen och tankeonanerade om hur de skulle spöa invandrarkids häromsistens hamnar i samma fack, får man förmoda. Att spårvagnsföraren velat ge igen med samma mynt hade väl varit okej om spårvagnsföraren inte varit just spårvagnsförare när det inträffade. Annars är det lite som med de stenkastande poliserna under Göteborgskravallerna, det ingår liksom inte i tjänstebeskrivningen. (Då borde man i rättvisans namn också tillåtit demonstranterna bära vapen och skjuta höftskott in i polisleden.)

Jag återkommer alltid till polisen. Man undrar varför. Västtrafiks 50-årige förare tilldelas hur som 1 rasistpoäng, efter att förmildrande omständigheter räknats in.