Tolla Moschen's första nedslag i smygrasismen öppnar internationellt. På väg hem i bil i snålblåst och minusgrader förbarmar jag mig över en ensam liftare, som visar sig vara en äldre man, en vagabond med rötterna i Trieste, Italien. På hyfsad engelska och hjälplig svorska håller han låda under bilfärdens dryga trekvart om allt mellan himmel och jord. Efter en inledande lovande svada om hur galen Berlusconi verkligen är, styr mitt resesällskap monologen till alla de problem i Italien som kan skyllas på den massiva invandringen.
Afrikaner tål han inte, i synnerhet inte somalier, för de håller alla på med droghandel. Givetvis borde jag redan här ha försökt mota ut honom genom passagerardörren, 110 km/h eller inte, men den gamla ryggradsreaktionen slår till; avvaktande anspänning och försiktiga motargument. Inga afrikaner vill jobba, slår han fast, bara vara kriminella. Så upplever inte jag det, försöker jag. Nej nej, säger han, men thailändare gillar han, de jobbar så bra och är artiga. Men araber är nog ännu värre än afrikaner, i alla fall mycket farligare. Han fortsätter sin svada under en allt mer ansträngd tystnad från sin chaufför som bittert ångrar sitt medlidande med den frusne mannen 6 mil norröver. Kriget (det stora alltså) och att Italien var allierade med nazisterna var inte klokt, menar han, och jag kan äntligen bifalla med eftertryck. I nästa andetag häver han ur sig att det enda som var synd med att Hitler dog, var att han inte hann göra sig av med alla zigenare och judar. Bedövande tystnad!! "You can't say that...", hasplar jag ur mig. Nej nej, men du ser ju vad de gör nere i Israel nu, kontrar han. Var börjar man? Gubben är ju dum i hela huvudet! Jag börjar förklara att man kanske inte ska likställa judar och israeler, men blir bortviftad igen, och han återvänder till afrikanerna.
När jag äntligen får släppa av honom tackar han mig för skjutsen, "Thank you my friend!". Dra åt helvete! Vill jag säga, men gör det inte. Det tar några dagar innan jag är i balans igen. Den obotlige judehataren från Trieste tilldelas inte mindre än 4 (av 5 möjliga) smygrasistpoäng.
Afrikaner tål han inte, i synnerhet inte somalier, för de håller alla på med droghandel. Givetvis borde jag redan här ha försökt mota ut honom genom passagerardörren, 110 km/h eller inte, men den gamla ryggradsreaktionen slår till; avvaktande anspänning och försiktiga motargument. Inga afrikaner vill jobba, slår han fast, bara vara kriminella. Så upplever inte jag det, försöker jag. Nej nej, säger han, men thailändare gillar han, de jobbar så bra och är artiga. Men araber är nog ännu värre än afrikaner, i alla fall mycket farligare. Han fortsätter sin svada under en allt mer ansträngd tystnad från sin chaufför som bittert ångrar sitt medlidande med den frusne mannen 6 mil norröver. Kriget (det stora alltså) och att Italien var allierade med nazisterna var inte klokt, menar han, och jag kan äntligen bifalla med eftertryck. I nästa andetag häver han ur sig att det enda som var synd med att Hitler dog, var att han inte hann göra sig av med alla zigenare och judar. Bedövande tystnad!! "You can't say that...", hasplar jag ur mig. Nej nej, men du ser ju vad de gör nere i Israel nu, kontrar han. Var börjar man? Gubben är ju dum i hela huvudet! Jag börjar förklara att man kanske inte ska likställa judar och israeler, men blir bortviftad igen, och han återvänder till afrikanerna.
När jag äntligen får släppa av honom tackar han mig för skjutsen, "Thank you my friend!". Dra åt helvete! Vill jag säga, men gör det inte. Det tar några dagar innan jag är i balans igen. Den obotlige judehataren från Trieste tilldelas inte mindre än 4 (av 5 möjliga) smygrasistpoäng.
4 kommentarer:
Grattis med fantastisk blogg!!! Jeg lagrer deg i favoritter, og titter snart innom igjen :)
Takk for besøket:)
Jeg fant linkelisten inne på bloggens gadget-liste ;)
Jag tycker du är snäll. Han känns ju som en kanditat för 5 poäng.
/Klockarbarn
Jo, fast femmorna är öronmärkta sådana som antingen går ut offentligt med sina galenskaper, eller agerar ut dem fysiskt. Det kanske italienaren gjorde, men inte i bilen i alla fall. Det läskiga var ju att han berättade allt detta i det där "förtroendet" han trodde att vi hade.
Men visst, att kalla det "smyg"rasism är nästan fånigt.
Skicka en kommentar