Startskott bland tyg och tråd

Öppen rasism är läbbiga saker, men det är ändå något man ser och hör i mediabruset varenda dag. Man upphör dock aldrig att häpna över den osannolikt utbredda smygrasismen som verkar lura i varenda gathörn. Om man bara tittar efter ser man den överallt. Busschaufförer som kör ifrån invandrarkids, stofiler som stör en i jobbet med upplysningar om hur de 'egentligen är där nere i Iran Irak du vet', öknamn på invandrarförorter kläckta skämtsamt på styrelsemötet...

Vilt främmande människor tycker det är fullkomligt rimligt och acceptabelt att ösa ur sina bottenlösa fördomsbrunnar och delge mig sina platityder och insikter. I artighetens namn kopplar man oftast på bullshitfiltret och skrattar överseende, och mår lite illa av det efteråt. Varför ska JAG vara så förbannat socialt smidig, när de uppenbarligen är fullkomliga idioter? Man behöver upprepa för sig att det inte är okej, man behöver träna på att inte acceptera dessa ufon; annars blir världen till slut full av dem, och det är de som är den tysta massan bakom de unga pojkarna med kängor och huvet fullt i hat.

Det var ruggiga kommentarer på ett inlägg på en syblogg som blev startskott för denna sida. Jag grubblade på detta en kväll och insåg att jag kunde rada upp otaliga exempel på vardagssituationer där jag sett smygrasismen dyka upp. Det behövde komma ut, helt enkelt, och saknade digital hemvist. Alltså: Tolla! Moschen!