Liberal enfald, alt. Fascismen runt hörnet

I bloggosfären är man forntid om man citerar saker som har några månader på nacken. Men det var först när jag läste Cecilia Verdinellis krönika i GP som jag fiskade upp detta. Förbundet Liberal mångfald (fd Liberala invandrarförbundet) skrev i augusti i Svenskan en debattartikel som förordade språkkraven, en begränsad invandring, som tog ställning mot islamiseringen av samhället ("oavsett om det sker via burkor, friskolor eller hedersförtryck") och talade för medborgarskapskurser som ett medel att få invandrare in på rätt (svenskt) spår här hemma hos oss.

Verdinelli skrev ett mycket bra svar, tyckte jag, så jag lutar mig tacksamt tillbaka utan att behöva tränga igenom frustration och ilska för att hitta bra formuleringar. Framför allt håller jag med henne i att:

Den folkpartistiska föreningen pläderar för en obligatorisk medborgarskaps­kurs med följande argumentation: ”På samma sätt som man inte blir medlem i en organisation vars idéer man inte delar ska man inte bli medborgare i ett samhälle vars värdegrund man avvisar.”Jag trodde inte riktigt mina ögon. Liberal mångfald förespråkar alltså en definition av medborgarskap som skulle göra anarkister, nazister och radikala pacifister statslösa. Tydligen saknade undertecknarna vett nog att begripa att de pläderar för en tämligen läroboksmässig definition av fasciststaten.

Men det finns ju alltid andra som är beredda att gå åt käpprätt andra hållet. Erik Svansbos blogg pophöger till exempel, försvarar begränsad asylinvandring, och citerar friskt Jan Björklund som stöd för sin hållning. Här kommer några högertroll:

Vi har en mentalitet i Sverige som säger att det svenska inte är bra, och att andra kulturer nästan är värda mer. Det gör att det är svårt för människor som kommer hit att lära sig vad som är den svenska kulturen, och hur man anpassar sig. Med mera.

och

Om integrationen inte fungerar ska man självklart överväga minskad asylinvandring.

Eller kanske att jobba med integrationsproblemen? Och så en mästerligt avslutning av Björklund själv:

Jag har länge diskuterat skolproblem i syfte att förbättra skolan. Vi måste på ett avspänt sätt också kunna diskutera integrationspolitikens styrkor och svagheter. Annars upplever människor att vi inte vågar prata om invandringsfrågor. Det skulle stärka extremismen.

Eller så kan man tänka sig att extremismen stärks av att man gör rasismen helt rumsren?? När rött blir lila och blått blir brunt så blir det bruna kolsvart och har små dödskallar på skärmmössan.

2 smygrasistpoäng utdelas, men det borde nog vara mer.

Synd om nazisterna? del 1

Jag följer kommentarerna i efterskvalpet av valet, i krusningarna på facebook och twitter och allehanda små kommentarsfält i bloggosfären. Vad jag upplevde i onlineduellerna med allehanda sossehatare och kommunistskeptiker på valnatten bekräftas: Det verkar vara mer fruktansvärt att Lars Ohly vägrade sminka sig med nationens stora rasist, än att svenska folket just valt in nazister i riksdag och kommuner.

Varför?
För att det är synd om nazisterna!
Deras valmöten blev störda.
Buhu buhu!
De blev mobbade av de etablerade partierna, som inte var så sugna på att sitta i politisk debatt med ett gäng som bara har en enda fråga på sin agenda, och som är beredda att hitta på vad som helst för att styra in diskussionen på just invandring - och då aldrig i positiva ordalag.
Nämen stackars, stackars!
Folk i det här landet är så helylle gohjärtade att de minsann hade civilkurage nog att gå och rösta på gamla sieg heilare som på fyllan sparkat in ansiktet på en och annan Muhammed och Hassan under de glada åren då Ny Demokrati staplade ölbackar och lasermannen jagade blattar - för att det är synd om dem! Och nu har de ju fina kläder och hår på huvudet, och folk är FORTFARANDE taskiga mot dem. Och Ohly vägrar SMINKA sig med dem! Han ska minsann få!! Hur ohyfsad får man BLI??

Och som ett tecken i tiden beklagar sig sverigedemokraterna att de trakasseras med terroristmetoder av sina hatiska ideologiska motståndare. De har i sanning lärt sig av de nya moderaterna hur man kidnappar formuleringar för att låtsas vara något man verkligen inte är.

Just det, den här bloggen hade jag ju också

Och tänk!
Nu tror jag bannemig den kommer att komma till användning igen.

Det svenska samhället tog just klivet från utbredd folklig smygrasism till officiell riksdagsrasism. Och visst var det väl en liten Skalle-Pär som vek ihop svastikaflaggan i kofferten, försökte se ut som snällt folk gör, och lyckades få sig invald i kommunen? Jajamensan, Sieg Heil Grästorp!

Tyvärr, Sverige, behöver jag dela ut inte mindre än 4 smygrasistpoäng till hela nationen för att ni till slut lät de unkna vindarna från det postkoloniala Europa svepa in över sundet.